bortskämd unge

Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera


Jag har aldrig tyckt att jag är speciellt bortskämd.
Jag har aldrig köpt massa märkeskläder och vi va aldrig ute och reste när jag va mindre.
Men egentligen så är jag sjukt bortskämd. Jag har både min mamma och min pappa och de bor tillsammans. Jag har en syster som jag har kunnat umgås med. Vi har två sommarstugor en i oxelösunds skärgård och en på Gotland. Jag har helt okej kontakt med min lilla släkt. Jag har inga sjukdomar förutom att jag har min allergi. Jag har aldrig behövt lega på sjukhus för alla ben i kroppen är hela. Inget handikapp och är helt okej nöjd med mitt utseende. Det kunde ju vart värre liksom.
Varför tänker man då ändå bara på dem som har det ännu "bättre".
Det är oftare man säger jag men hon har ju sån och han har ju gjort det,
än ja har det men inte hon eller han.

Man ska nog börja vara mer tacksam annars händer väl det snart nått otäckt för nån av ens nära och kära eller kanske för en själv.

Dessutom har man kompisarna. Jag vet inte riktigt var jag har alla. Hur mycket dem skulle ställa upp för mig men jag vet vilka jag skulle ställa upp för och helt ärligt offra mitt liv för.
Undra hur man skulle vara som människa utan sina vänner. Inte mycket skulle jag tro. Man är mer beroende av dem än vad man tror. Testa att tänk dig ett liv utan dem. Ingen som ställer upp och lyssna eller som ger dig sitt förtroende och berättar nått personilgt.
Ingen som ställer upp när du behöver hjälp. Och kom inte och säg att du skulle klara det för du har ju familjen för dem är ju ändå på sätt och vis dina vänner så dem gills inte. Dem skulle inte heller ställa upp..

Det skulle vara hemskt!

Så även om jag inte säger det tillräckligt ofta så tack för att ni finns<3